Senaste inläggen

Av Robert Magnusson - 11 december 2018 19:22

Ja precis som rubriken lyder är detta precis vad jag känner nu när jag inser att det hunnit gå över 4 år sedan mitt senaste inlägg, detta innebär också att det finns en stor risk att detta inlägg kommer att bli lååååångt :)

Så i mitt senaste inlägg förklarade jag att jag funnit lyckan och kärleken i mitt liv och att vi satt ett datum för vår vigsel, även att jag lyckats att få ett fast jobb och fått ordning på ekonomin.
Jag poängterade även att det enda som saknades i mitt liv då var att gemensamt kärleksbarn och hus. Och vid det senaste inlägget hade jag varit i remission (symptomfri) och fri från cellgifter och kortisoni drygt 1 år.

Under dessa år har jag varit på några olika företag och inom olika branscher, jag har bl.a jobbat inom psykiatrin och inom NPF. Utvecklingsboendet jag jobbade på har hittills varit det absolut bästa jobb jag haft, men tyvärr flyttade en av de boende till en annan stad, så min plats rök då också.
Att jobba med autistiska var med facit i handen inte riktigt min grej.
Jag provade även på hur det var att vara egen företagare då jag startade upp ett Allservice företag, och lärde mig mycket om mig själv. Samt att det inte är speciellt lockande för folk med företag som inte är nischade. Pga detta vart jag tvungen att ha en heltidsanställning på sidan av min firma, vilket resulterade i att jag under 1.5 år jobbade 150-200%. Och det kan ju låta som att pengarna bara flödar in då, men tro mig att så inte var fallet. Däremot blev jag extremt slutkörd. Så jag valde att lägga ned företaget och att börja leva igen.
Och eftersom att jag då åter stod arbetslös och inte lyckades hitta något jobb, passade jag på att utnyttja arbetsförmedlingen och mina rättigheter, och sökte in till en byggnadssnickarutbildning. Började den Nov 2017 och blev klar i Maj 2018 och avslutade med några veckors praktik som följdes upp med lärlingstid på firman. Men i mitten av Okt samma år blev jag åter arbetslös, för lite jobb åt firman och för många anställda.

Så i dagsläget är jag åter arbetslös, och det har gett mig ett gyllene tillfälle att åter ta tag i träningen som får mig att må så bra, och denna gång har jag bestämt mig för att börja jävligt försiktigt, att inte gå för hårt ut så man gör sig illa och träningen åter rinner ut i sanden. Denna gång ligger inte fokus på att nå en viss vikt eller att jag ska få ett sexpack på magen, utan nu ligger fokus på att faktiskt ta sig iväg till gymmet och att få det till att bli en vana som växer till den där euforiska känslan man får när man är påväg till gymmet då man hittat kärleken i att faktiskt träna.
Muskler och fettförbränningen är bara bonus som jag ser det nu. Och självklart har jag åter valt Sundsvalls bästa gym Iron Works igen ??

Men det som under dessa fyra års frånvaro ändå har varit absolut bäst och händelserikast är nog att jag och min fru (Anki) äntligen har lyckats skapa ett mirakel, 2017-08-10 fick vi en dotter som heter Leah Elvira Noelle.
Och ett mirakel är just precis vad hon är, för resan dit var allt annat än lätt. Och det beror på min sjukdom och alla cellgifter jag har fått, för de har gjort att jag ej får ut några spermier. Och spermier + ägg krävs för att lyckas göra barn.
Så hur lyckades vi då kanske du undrar?

Jo först och främst fick jag naturligtvis lämna sperma prov två gånger, för mitt första prov visade inge spermier alls och det gjorde ju naturligtvis inte mitt andra prov heller. Och i det läget då jag pga sjukdom inte längre är förmögen att göra egna barn erbjöds spermabank (där man tydligen kan få välja hårfärg, ögonfärg och hudfärg) eller IVF (provrörsbefruktning).
Och eftersom att jag hade två flickor sedan tidigare förhållande som även Anki ser som sina egna, och eftersom att vi vill att det ska vara båda våra gener i barnet, slog vi till på IVF.
Så det blev till att åka ner till Falun för att se om de genom att gå in i mina testiklar och bitestikel kunde hitta några spermier, och för att plocka ut ägg av Anki.
Denna behandling mina vänner kan jag lova är allt annat än skön för en man, och definitivt inte vacker helller, för kulorna blev så sjukt blå och svullen. Det kändes fan som att det hängde en kyrkklocka i skrevet   

Hur som helst, efter ingreppet fick jag ligga ned i två timmar och vänta på att få svar om de hittat några. Och även om jag hade oddsen emot mig var jag optimistisk och var nästan säker på att de skulle hitta några soldater.
Så när sköterskan kom in i rummet kände jag mig rätt säker, och hon bekräftade att dom hittat spermier. En normal kille får ut ca 200.000 miljoner spermier (om jag minns rätt) och hos mig hittade dom ca 10 stycken......TIO STYCKEN lixom.
Alla var dom slöa, och endast några stycken skulle gå att använda.
Vi fick ta in på hotell medans de befruktade Ankis ägg, för de skulle mogna typ. Efter två dagar var det dax att sätta in ett av de två befruktade äggen och när det var gjort fick vi åka hem igen.
Det andra ägget frös ner för framtiden (om detta skulle misslyckas).
Och det blev naturligtvis misslyckat, vilket innebar att vi var tvungen att försöka igen, men denna gång var det bara Anki som behövde ta mediciner inför insättningen, och den gången lyckades vi, gravtestet blev positivt, men dagen efter fick hon missfall. Och det tog naturligtvis hårt på henne, medans jag bara blev ännu mer sporrad på att faktiskt lyckas, hon visste inte om hon skulle orka med ett försök till, och det förstår man ju.
Men efter några månader kände hon att vi skulle göra ett sista försök (man får ju 3st försök av sjukvården). Sagt och gjort bokade vi ett nytt försök, som denna gång innebar att vi båda var tvungen att medicineras. Jag fick ta medicin som skulle boosta mina spermier både till antal och styrka, men även denna gång hittades bara ett fåtal spermier varav några gick att använda. Men eftersom att vi hade två misslyckanden bakom oss lyckades vi få dem att sätta in två befruktade ägg, även om det innebär en möjlighet till tvillingar och även en svårare förlossning/graviditet. Och denna gång lyckades det   
Vi trodde under hela graviditeten att det var tvillingar eftersom de satte in två ägg, och för att Anki blev så STOR. Men det blev en stor prinsessa 53 cm och 4438 gram.

Denna gång fick jag dock stora komplikationer med en svullen pungkula som inte ville gå ner, gick flera veckor och det kändes som att jag hade en hård knöl på vänster kula. Rädslan för testikelcancer infann sig, och jag fick göra ultraljudsundersökning för att se vad det var.
Man trodde det var infektion så jag fick penicillin som skulle ta bort den, men icke. Men så träffade jag en härlig läkare som sa att det förmodligen vara är koagulerat blod som kroppen kommer att ta hand om själv, och efter många veckor försvann den.

Så ett mirakel är precis vad Leah är, och nu har jag äntligen lyckats ge min fru allt det hon önskat sig, det enda som är kvar att uträtta är att skaffa hus. Och dit kommer vi oxå när tiden är inne, för även om jag åter är arbetslös och har en ansträngd ekonomi, vet jag att det vänder. Jag har ju varit på botten förr, och vet att man fortfarande kan nå toppen igen. Så länge vi har varandra, tak över våra huvuden, mat på bordet, och framförallt tro så kommer det att vända och vi kommer att skaffa hus.

Nu har ni fått en snabb sammanfattning om dessa 4 år och hör nedan ser ni även lite bilder från denna tid.

ANNONS
Av Robert Magnusson - 14 april 2014 08:37


Japp precis så är det! Detta är verkligen året då allt mitt kämpande i motvind äntligen ger resultat, jag vill hävda med en dåres envishet, att allt som händer har en mening. När man är mitt uppi själva händelsen så kan det vara svårt, ja rätt ut sagt omöjligt, att se vad det ska vara. Men med tiden visar det sig.


Väldigt länge har jag fått vända på varenda krona för att få det att fungera, och några gånger har jag haft underbara människor i min närhet som har hjälpt mig på olika sätt. Jag är mycket tacksam för att dessa personer finns och har ställt upp för mig, inga nämnda och inga glömda.


Att inte ha kunnat ge/köpt det som jag så gärna ha velat till mina barn och att inte ha kunnat göra saker med dem som normalt kostar massa pengar, har varit så extremt smärtsamt och har fått mig att känna mig som en skit.


Här handlar det oxå till viss del om att jag har haft dålig planering, men i det stora hela så är det pga den strama ekonomin som jag haft då jag varit arbetslös och långtidssjukskriven.


Jag vill inte göra mig själv till martyr och få folk att tycka synd om mig, för det finns så många andra som har det likadant och till och med värre.


Jag är otroligt glad att jag har varit med om den resa jag har gjort, all den skit som har varit och alla de hinder jag har fått ta mig över har ändå lett mig hit dit jag är idag. Och här, i detta NU, kan jag säga att livet verkligen är BRA!


Sedan jag fick mig sjukdom 2011 och då min läkare förklarade för mig att min sjukdom är dödlig, men att man med hjälp av medicin ändå kan leva ett normalt liv och även bli symptomnfi, har jag lärt mig att leva i nuet och att verkligen uppskatta ALLT man har, även de lilla. Livet är på tok för kort och jag väljer att fokusera på allt jag har och allt jag kan komma att få.


Att jag mår så pass bra idag har jag mycket att tacka min fantastiska sambo för, hon är verkligen den saknade pusselbiten i mitt och barnens liv som äntligen har blivit funnen och gjort oss hel.


Hon fyller vår vardag med massa kärlek, skratt och bus......ja jag kan inte beskriva hur viktig hon är och hur stor min kärkek är till henne. Eller jo, jag kan säga som så att jag kämpade i två års tid (inte för att vinna hennes hjärta, för det gjorde jag direkt   ) för att göra henne till min partner. Och lite längre ner förstår ni mer.


En annan sak som har gjort att jag mår så bra nu är att jag åter har kommit ut i arbetslivet och har ett heltidsjobb som konsult, detta gör att min ekonomi har förändrats radikalt och att jag nu kan göra saker med familjen utan att behöva trolla med mina knän. Jag kommer även att kunna börja betala bort gamla skulder och spara pengar, känns fantastiskt.


Men största händelsen detta år (än så länge) är nog ändå att vi har bokat tid för vår VIGSEL!

 


Det finns en liten historia bakom detta datum oxå, som är vår officiella årsdag.

Vi hade varit tillsammans några dagar och en kväll i sängen när vi kramades så sa jag till Anki att hon skulle säga mig ett datum, vilket som helst. Ett datum som skulle komma att bli väldigt speciellt (redan där planerade jag att göra henne till min fru, utan hennes vetskap).



Ja det är magiskt, att jag redan 2011 visste att hon var allt jag ville ha, och nu äntligen ska hon få bli min fru.


Så det som saknas nu är gemensamma barn och hus......vi jobbar på båda   

ANNONS
Av Robert Magnusson - 12 mars 2014 13:13

Känns som att denna kommande mening är en utsliten mening, men men.....

Tiden rusar.....


Sist jag skrev här så var jag arbetslös och väntade på att få börja jobba på Subway, men denne chef är allt annat än seriös så det blev ingenting av det hela, Tack och lov!

Jag vill med en dåres envishet mena att allt som händer, händer av en orsak. Med det menar jag att negativa saker händer för att det skall leda till något som är mycket bättre, som detta tex.


Den 17/2 blev jag upprignd av en kvinna från Adecco, hon sa att hon hade fått mitt CV av min handläggare på arbetsförmedlingen (kors i taket jag vet) och att jag hade ett mycket intressant CV. Hon ville träffa mig för en intervju, sagt och gjort så bestämde vi oss för att träffas dagen efter.


Intervjun blev inte så mycket till en intervju kan jag säga, vi klickade direkt och började små snacka. Visade sig att hon hade arbetat åt min tidigare arbetsgivare så vi snackade lite runt det :D

Och så avslutade hon med frågan "Så vad känner du?"


Den 19/2 träffades vi igen för att skriva anställningsavtalet, heltidstjänst med 6 mån provanställning som vanligt.

Fyfan vad underbart, tänk jag som gått sedan början av dec året innan och väntat på att få börja jobba på Subway....detta kunde verkligen inte bli bättre.


Så första veckan var jag uthyrd till Arla där jag plockade varor och kommande två veckor till DHL där jag lossade bilar och sorterade paket.


Jag har aldrig haft problem att kliva upp tidigt på morgonen, även fast jag är en natt människa. Men jag kan säga som så att jag varje kväll har varit SVINTRÖTT :D

En kväll gick jag och la mig 19.05 minns jag och somnade och sov till dagen efter haha


Det känns verkligen helt fantastiskt att livet äntligen har vänt. Jag har hittat min stora kärlek och blivit sambo med henne, fått ett jobb som ger bättre ekonomi och får mig att känna mig funktionabel och betydelsefull.

Kommer kunna spara undan pengar varje månad och börja betala bort småskulder.


En annan sak som gör det hela ÄNNU mer underbart, är att min sambo nu oxå fått ett heltidsjobb som hon börjar på 17/3


Så med andra ord kan jag säga att livet leker just nu, och att jag njuter av varje sekund.


Träningen har fått bli lidande, men det tar ett tag att hitta in i dessa nya rutiner och tider. Det kommer aldrig att rinna ut i sanden.

Kan tillägga att det är underbart att all snö snart är borta och att vägarna är bar, för snart ska jag fan börja cykla igen :D


Nu ska jag förbereda dagens middag, för jag har bjudit hem käre mor och ska fixa något gott =) 

Av Robert Magnusson - 6 februari 2014 22:51

Ibland susar huvudet och tankarna iväg på tok för långt och mycket, men ibland känns det också (precis som nu) jävligt skönt att få rensa ut lite i huvudet.

Lite tankar på hur det såg ut när jag var liten och hur det ser ut nu.

Förr i tiden åt vi inte lika mycket snabbmat, ungarna (vi) var alltid ute och lekte och föräldrarna hade alltid tid för sina barn.
Idag sitter så otroligt många barn inomhus och spelar dator eller tv-spel, föräldrarna jobbar (men fortfarande oftast bara 8tim/dag) och när de inte jobbar så är många väldigt flitiga med sina mobiler och sociala medier.

Det är inte så konstigt att samhället blir tjockare & slöare när tekniken utvecklas åt det hållet att vi människor ska kunna göra så mycket som möjligt med så lite ansträngning som möjligt.
Det är heller inte konstigt att barnen blir mer trotsiga och i mångas fall ohanterliga då de hela tiden får göra vad som krävs för att få sina föräldrars uppmärksamhet.

Vi är många vuxna som ofta konstaterar att dagens ungdom har blivit så otroligt lata och kaxiga, men om vi istället för att fördömda och gnälla kunde se sanningen i vitögat, att vi till stor del är en del av orsaken till detta problem, kunde vi oxå lättare minimera och kanske till och med eliminera detta problem.

För som många redan vet brukar man ju säga "barn gör inte som man säger till dom att göra, barn gör som föräldrarna gör".
Det är ju VI som SKA vara våra BARNS vägvisare, det är VI som redan från födseln lär våra barn vad som är rätt och fel, vad som är farligt och ofarligt och vad som är bra och dåligt.

Förr (innan mobilerna och datorernas astronomiska utveckling) så var barnen och föräldrarna i gemenskap och de hade varandras fulla uppmärksamhet. Idag är denna bild mer eller mindre bara blott ett minne.
Visst kan man se familjer som tillsammans är ute en mysig sommardag och har picknick, men barnen får som oftast leka ensamma medans föräldrarna sitter med sina mobiler eller surfplattor. Man är med sina barn men samtidigt så långt ifrån, många barn känner idag inte att de får sina föräldrars uppmärksamhet.

Många är vi som säger "mina barn är det viktigaste i hela mitt liv, för dom gör jag allt".....men även detta börjar att bli ett allt för utslitet och betydelselöst uttryck. Självklart är det så att vi gör vad som helst för dom, men varför visar vi inte dom det och verkligen ger dom vår uppmärksamhet och kärlek medan de är vakna och medan dom faktiskt fortfarande vill? När barnen sover eller när ni har haft er kvalitetstid som familj, då kan man själv ägna sig åt sina sysslor.

Jag tror att om vi skulle börja att göra mer som förr (när vi 60-70 talister var unga), vara ute på fritiden med barnen och vara aktiv, så kommer viljan att röra på sig att komma naturligt. Som en följd av detta kommer dels barnen att få mer verkliga vänner, få en bättre hälsa, en bättre relation med sin familj, bli piggare och gladare och de kommer att värdesätta fritiden mer.

Vi föräldrar kommer också att få knyta nya kontakter, bli piggare av dagsljuset och luften, bli gladare och lära oss att åter börja prata VERBALT med varandra igen ?

Jag tror inte att samhället har blivit så farligt att leva i som media ofta får det att låta, för nyheter är ju allt som oftast bara massa negativt. Däremot så har möjligheterna att sprida nyheterna avsevärt ökat och förenklats med tiden. Med det sagt så tycker jag att vi alla bör släppa lite på kontrollen och låt era barn vara barn, våga låt dom utvecklas och till viss del lära sig av sina egna misstag precis som vi fått göra.
Detta sista är riktat till er som tänker "men jag vet iaf vart jag har mina barn när de sitter inne och spelar dator".....

Ps Om vi inte kan/vill förändra vår barns utveckling/framtid så borde vi iaf lära barnen denna enkla matematik "all den EXTRA energi som du stoppar i dig på en dag, måste förbrännas för att inte du skall lagra fett".
Detta för att dom ska få leva ett så naturligt och bra liv som möjligt.
Och det handlar inte om att de ska måsta springa ett maraton varje vecka, utan hitta/utöva någon aktivitet som är rolig.

Av Robert Magnusson - 6 januari 2014 17:09

Med detta inlägg så är oskulden spräckt för 2014   


Det är bara att konstatera att det går jävligt långt mellan mina inlägg, men å andra sidan beror det på att jag inte känner samma behov av att få skriva av mig, jag har ett annat sätt att få rensa skallen nu och det är ju gymmet som tar upp den mesta tiden för mig nu. Dessutom har jag nu även fått min älskade inflyttad här, så hon får ju oxå mycket av min tid   

Kan säga som så att hon är den jag väntat på i hela mitt liv, hon gör mig hel och vi kompletterar varandra. Bäst av allt är att hon tagit emot mina barn med öppna armar och dom henne, dom funkar så sjukt jävla bra med varandra.

Så mitt kärleksliv och familjeliv är UNDERBART!

   


I övrigt kan jag berätta att jag nu slutat tagit mina torsdags sprutor av Metojectet, detta gjorde jag 12/12 och tanken är att jag ska vara utan dessa tills dess att jag/vi har lyckats med vår plan, dvs skaffa barn. Vi måste vänta 3 månader dock pga risken för missbildning pga medicinen jag har tagit. Jag är fortfarande även symptomfri från min Wegeners Granulomatos (WG) och har så varit i över 1 års tid   . Jag har heller inte haft några problem med ledvärk eller så, det enda jag märkt av är blossor i munen, detta kommer sig av Metojectet, och bör nu försvinna.


Jag har kunnat träna på som önskat och i sommras började man se frukten av all svett och slit, jag känner mer och mer att jag växer som människa och att jag blir stabilare och lugnare i mig själv. Min jakt efter viktminskning är nu inte det primära med min träning, utan det primära är att faktiskt fortsätta träna, må bra och att bygga muskler.

Träningen har gett mig så sjukt mycket, bättre fysik, bättre självkänsla, bättre självförtroende och ett sundare liv.

För att ni ska få ett hum om hur mycket min kropp har utvecklats lägger jag ut lite bilder från min träning och hur jag ser ut nu.

                    


Jag har även gjort en liten video som jag tänkte jag skulle passa på att bjuda på, en film som är tänkt att motivera och visa att det faktiskt är möjligt, rätt inställning och tålamod kommer man långt på.


Ska försöka att skriva lite tätare inlägg och även att uppdatera mått mm


Önskar dig en god fortsättning på det nya året och hoppas du kikar in igen.


Ciao!

Av Robert Magnusson - 23 september 2013 14:47

Jävlar vad tiden rusar, man hinner fan inte med sig själv ibland asså :D


Förutom mitt inlägg igår när jag var en aning less på allt gnällande så är det sjukt länge sedan som jag skrev något här. Och under all denna tid som har förflutit så har det hunnit hända en hel del grejor.


För att inte bli allt för långrandig så kan jag säga det att jag ett tag var på väg att hitta tillbaka till min X fru, men jag kände efter ett tag att det var bäst att bevara den fina kärlek vi ändå hade som vänner istället för att försöka och kanske förstöra helt. Sedan i februari träffade jag en tjej som jag blev sambo med i juni, och allt kändes helt magiskt. Men pga olika orsaker i livet blev det kaos för oss och vårt förhållande tog slut på sämsta sätt. Och jag blev arbetslös igen 27/6. Men som man brukar säga ”En dörr stängs men många nya öppnas” :D


2011 träffade jag en tjej hos min syster (hennes bästa vän) och jag tänkte ”Wow vilken jävla pingla”, det var något speciellt med henne som jag inte kan beskriva. Jag var då gift sedan länge och hon var sambo med en annan. Men vi fick iaf direkt kontakt och blev goda vänner, med tiden har det dock visat sig att både hon och jag alltid har känt en dragning till varandra. Här är alltså en ny dörr som har öppnats för mig/oss. För nu var det även som så att hon också hade blivit singel.


I augusti åkte jag ner till Norrköping för att min systers äldsta pojk fyllde 20 år, och då passade jag på att vara nere i en hel vecka för att även ta reda på vad denna dragning är som vi har känt. Och sanna mina ord, det var så mycket mer än vad vi båda någonsin hade kunnat hoppas på :D. Idag är vi tillsammans och vi har en ljus framtid framför oss.


Vidare så är det nu över ett år sedan som jag var sjuk i min sjukdom och det känns verkligen fantastiskt. Tänker kontakta min läkare för att se över detta med mina metoject sprutor som jag tar varje torsdag, jag har för avsikt att sluta med dem och har ställt in mig på att fortsätta vara frisk. Träningen går riktigt bra och det är nu som man verkligen börjar att se träningens resultat, det är en himla tur jag tar många bilder för annars tappar man lätt motivationen. Vikten har varit densamma sedan februari men kroppen har blivit slimmare. Kommer att lägga upp lite bilder snart på träningen och resultat.

   

Bilden längst till höger är 2012-05-02, mitten 2013-07-25 och första 2013-09-15. Viktskillnaden från 2012-05-05 till nu är ca 14 kg (Då 97-98 kg och nu 83-84 kg)


Under detta år har jag blivit sjukt mycket starkare både mentalt och psykiskt, min självkänsla är på topp och jag jobbar fortfarande med mig själv varje dag. Jag kan titta mig själv i spegeln och stå rak i ryggen, känna mig stolt över vad jag har åstadkommit och är inte längre i behov av bekräftelse från andra. Antingen tycker man om mig eller så gör man det inte, och om någon har något problem med att jag är den jag är så är det inte mitt problem utan deras.


Jag är sjukt lycklig med allt det lilla jag har i livet och att jag har en sådan fantastisk kvinna i mitt liv. Självklart delar jag med mig av en bild också, för att jag älskar att visa upp henne för världen och jag är stolt över att ha en sån fin kvinna.

    


Av Robert Magnusson - 22 september 2013 20:04

Jag måste då säga detta att vi (människan) är ett av naturens mest intilligenta och farligaste djur, men på samma gång är vi nog naturens mest idiotiska och dummasta djur. Vi är extremt duktiga på att klaga på en massa jävla saker, men även om vi vet vad som behövs för en förändring så är vi rädda för förändringar i vårt liv. Vi klagar på allt som går att klaga på (utan att lägga någon större vikt på ATT vi gör det) allt från för höga bensinpriser till för höga tandläkarkostnader, men likt förbannat så tankar vi alltid bilen och lagar tänderna OAVSETT pris. För att vi ”måste” kunna ta oss till jobbet, skola och dagis, handla mat osv osv.  Är det för varmt ute så hör man nästan varje dag någon säga "Men fyfan för denna jävla värme" och samme person säger även "Suck och idag regnar det oxå" när det regnar.


Och så har vi det här med skitsnack, folk som pratar bakom ens rygg. När det kommer till skitsnack så är folk i regel jävligt snabba på att bilda grupper och sprida ryktena vidare som en löpeld, ta det här med ungdomarna i Göteborg som ett exempel. Någon som utgav sig för att vara någon annan via Instagram, plötsligt blev det ett jävla liv. Men varför kan vi inte bilda samma grupper för att göra något positivt? Som att tex verkligen gå till handling och SLUTA tanka bilarna och SLUTA laga tänderna för att visa att VI har fått NOG! Nä för då blir det en ekonomisk aspekt av det hela och vi "kan" inte "har inte råd" att förlora inkomst. Men att köpa snabbmat, kläder man egentligen inte behöver osv går väldigt bra. Vi har ALLTID ett val, frågan är bara om vi vågar och är redo att satsa allt vi har för att få det bättre !!


Ett annat exempel (egentligen dit jag ville komma) gäller vår mediala värld. Vi lever i ett samhälle som är digitaliserat och det man idag inte kan läsa på Facebook är inte värt att veta kan det kännas som ibland, och denna ständiga jakt på likes både på Facebook och Instagram (säkert fler också).


Där folk stör sig på att andra lägger upp beklagande statusuppdateringar, bilder, för många uppdateringar osv osv

Och visst jag kan hålla med om att vissa ibland snöar in sig i sig själva och gör sig själva till martyrer, men om det är det som dom ”måste” göra eller vill göra för att må bra, så är det just vad dom får göra. Det är ju trots allt JAG som väljer om jag vill läsa det eller inte.

En sak som kan tilläggas här är att om jag väljer att tabort en vän från tex Facebook pga att jag känner att denne person inte bryr sig om mina uppdateringar och mitt liv så betyder inte det nödvändigtvis att denne person inte är min vän i verkliga livet.


Jag har gjort ett val när det gäller Facebook och Instagram och det är att det bara ska finnas positiv energi där, dvs inga negativa och fula kommentarer (de tas bort direkt), och jag försöker att inte skriva några depp uppdateringar (i alla fall inte snöa in mig lixom). Jag är dock en väldigt kärleksfull kille och jag älskar att ge min kvinna all den uppmärksamhet och bekräftelse jag kan, och jag anser att både Facebook och Instagram är två riktigt bra verktyg så jag använder dem flitigt.

För jag vill även dela med mig av all denna positiva energi som jag har och som min kärlek ger mig, för jag själv gillar att se när andra är lyckliga…..OAVSETT hur många gånger dom skriver det på en dag och oavsett vart dom befinner sig.


Men även här finns det folk (precis som med sol & regn) som klagar både när jag skriver något positivt, glatt och kärleksfullt liktväl som när jag deppar och söker tröst.


Det jag vill säga är: Gör mig en tjänst och ta mig för den jag är, eller tabort mig på Facebook och Instagram (är du min vän så finns du kvar i mitt liv ändå). Och sluta att gnäll så mycket, gå till handling istället! Och kom ihåg! DU har ALLTID ett val!


Av Robert Magnusson - 4 mars 2013 20:11

Yeah I´m back!


Idag var min första dag på arbetet som jag arbetade 100 % (8-17) och jag har inte arbetat 100 % sedan jan/feb-2012.

Det gick skita bra och jag lever ju uppenbarligen haha. Den 13/3 ska jag har ett möte med arbetsförmedlingen, försäkringskassan och jobbet, och om det funkar att arbeta 100 % nu så blir jag antingen anställd då eller slutet av denna månad.....sweeeeeet som fan det.


Efter jobbet var det meningen att jag skulle ha tränat med Hank The Tank och kört bröst & rygg, men han stannade hemma och tapetserade han, så jag fick kötta lite ben istället idag. 

Det var nog lika bra det eftersom att jag brukar få sådan sjuk träningsvärk i benen och rumpan, och eftersom att jag inte kunde köra mina 9 mil igår som det var planerat pga halsont så ska jag göra det lördag 9/3 istället. Och tills dess borde min träningsvärk i benen vara näst intill över :D


Jag lovade ju Hank att jag skulle köra ett lugnt pass idag, inte vara så rekord kåt som jag har en tendens att vara nu för tiden ;), så idag fokuserade jag på kontakt:

Benböj med stång - 6 x 8 x 40kg

Benspark - 6 x 8 x 95 kg

Bencurl - 6 x 8 x 40 kg

Vadpress - 6 x 8 x 100 kg

Dips - 3 x 10


I dagsläget flyter mitt liv på och jag surfar på vågen, det är sanslöst makalöst underbart. Allt blir så overkligt mycket lättare när man hittar kärlek!

Jag får kärlek av mina barn, av min tjej, av min familj, känner kärlek till träningen och jag får kärlek av mina vänner.....och sanna mina ord jag suger åt mig som en svamp, för detta är den absolut bästa medicinen.

Jag har tagit kommando över mitt liv och mitt välmående och jag kommer att göra allt jag kan för att alltid få känna mig lycklig och glad, för det är mitt eget ansvar.


Avslutar med några väl valda ord. Lev i nuet och njut av varje sekund du får tillsammans med dina nära och kära och glöm inte att tala om för dom som betyder något för dig att dom verkligen gör det, ta inte för givet att dom vet eller att du kan berätta det i morgon. Livet är på tok för kort och kan på en bråkdel av en sekund vara över, så ödsla inte tid på att vara sur, bitter och arg.....LIVE, LOVE AND LAUGH!


Ps Jag vet att det är länge sedan jag skrev ut några mått och vikt här, men det är inte längre så viktigt för mig, men jag lover att det kommer att komma upp i maj/juni och att det kommer att vara fantastiska resultat =)



Presentation


Hej och välkommen till en tokig och glad norrlänning, lämna gärna någon kommentar eller skicka en fråga om det är något du undrar. Jag svarar på allt!

Fråga mig

7 besvarade frågor

Följ bloggen

Följ verkarlurt med Blogkeen
Följ verkarlurt med Bloglovin'

Omröstning

Vilken föredrar du?
 Iphone
 Android

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< December 2018
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Gästboken

Bloggar jag följer


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se