Hallå.

Igår var en dålig och jobbig dag rent känslomässigt. Varje söndag på ojämna veckor är dåliga söndagar, för det är då som jag normalt går med mina älskade döttrar till min fru för "skiftbyte".

Men igår var ett undantag eftersom att min fru kom hem sent då hon varit på släktträff i helgen, så jag bestämde mig naturligtvis för att ha tjejerna tills i morse. Det i sig var bara bra.

Men jag kände inte direkt någon lycka eller glädje av att frun kom hem igår, och det är inte bra.

Jag kände mig mest bara nedstämt, tom och som att allt var hopplöst. Så vill nog ingen känna jag kan tänka mig, och definitivt inte jag.

Jag messade frugan och talade om precis som jag kände och att det var bättre vi messade med varandra än att jag skulle smitta av mig med mitt tonläge även på henne, och efter att ha messat lite och jag fått känna efter vad som var fel egentligen kunde jag till slut ringa henne.

Vi pratade om vår relation och våra problem, och varför vi lixom inte kommer framåt riktigt när vi båda vet att det inte är såhär vi vill ha det. Det kändes som ett väldigt konstruktivt och givande samtal, så skönt att man kan "fräsa ur sig sitt missnöje" utan att ens partner tar illa vid sig, så blir det när man lyckas inse att det bara är frustration i regel som vill komma ut. det krävs jobb, jobb och jobb för att komma dit, men det går.

Vi vill ju båda att vi ska må bra tillsammans, men ser inte till att göra det konstigt nog, det var det vi kom fram till igår. Så nu ser jag ljust på framtiden tillsammans med frun och i kampen mot ett bättre samliv, bättre självkänsla och ett förhållande fyllt av vilja, kärlek och bekräftelse.

Naturligtvis pratade vi en HEL DEL till, men det tänker jag låta vara osagt =), kan säga som så att vi i regel brukar prata med varandra 3-5min i tele/gång men igår blev det bra mycket över 60 min  

Hon har sina brister (precis som jag) och jag kan bli riktigt irriterad på henne ibland, men det är allt detta som gör henne till den hon är och jag älskar henne för allt hon är. Tjock som smal, glad som sur, pratsam eller tyst, vaken eller sovandes....osv osv

Ett fel som man gör i regel när man har varit tillsammans länge och vardagen har kommit i kapp en, är att man funderar på vad man kan göra för att sin partner ska må bra. I början av relationen funderar vi inte på detta, utan det går av sig självt.

Så igår bestämde jag mig för att jag måste komma iväg till gymmet idag, och få igång lite endorfiner i kroppen.

Jag hade ju inte tränat på hela veckan, så jag antog att det mycket var därför jag mådde som jag mådde också.

Tog på mig mina lurar och började min promenad ner till gymmet, först in en sväng på FK och uträtta ett ärende och sedan vidare.

Jag kände mig ganska snabbt mycket gladare och tog vägen genom stan (som jag normalt undviker eftersom att jag är lite folkskygg av mig) och märkte dels att jag hade ett leende på mina läppar men även att jag gick rak i ryggen så att säga. Jag som brukar vara den som flyttar mig vid möte var nu den som gick som en jätte genom stan och andra fick flytta på sig istället.....

Jag kände mig lite som jag gjorde på den tiden när jag var ung och attraktiv, när mitt självförtroende var på topp.

Jag ska verkligen fortsätta min kamp mot min sjukdom, kampen mot min självkänsla och mitt självförtroende, kampen om att bli en bättre make och far......kampen om en bättre människa kort och gott.

SLUTAR EJ MED TRÄNINGEN!

De var allt för idag.......

Var och körde bröst & axlar idag och det kändes jävligt bra, får mer och mer kontakt med rätt muskler.

Kunde dock inte hålla mig från att köra lite armar oxå, en biverkning på kortisonet antar jag då jag inte har ont i lederna nu haha....

Startade med lite cardio idag som vanligt men hade bestämt mig för att köra lagomt, så jag inte skulle få samma värk som förra måndagspasset gav då jag effektiviserade löpningen 100%.

Gick i rask takt 10min, joggade 5min, gick i rask takt 10min och joggade 10min

Till frukost idag blev det 1 shake, 1 kopp kaffe,  havregrynsgröt och 2st omega3 tabletter.

Middag: Ris, tofisk, krossade tomater med chilismak, 1 advokado och lite cashewnötter

Känner mig pigg, glad och allmänt positiv   

Tjollahopp!

Idag är det söndag och denna barnvecka är till ända  

Det är overkligt vad tiden går fort asså, även fast jag är arbetslös, och speciellt den veckan när jag har tjejerna.

Jag borde känna mig glad och lycklig nu egentligen då frun har kommit "hem" från släktträffen, men det gör jag inte.

Jag känner mig nedstämd, tom och en sorts hopplöshet lägger sig över mig.

I morrn ska jag ABSOLUT ner på gymmet och köra, få igång lite endorfiner i kroppen och MÅ BRA!  

Felet man gör när man mår dåligt är att man tänker för mycket, på allt det som varit fantastiskt men som nu är historia och man tänker ännu mer och försöker att analysera. Istället för att SE ALLT som man har oavsett storlek och lära sig uppskatta det, flytta fokus till det som är bra och som kan bli ännu bättre.

Nä med de orden avrundar jag för denna dag, snart dax att dra täcket över huvudet och se till så att morgondagen blir 7 resor bättre än slutet av denna dag.

Idag har jag och mina flickor haft en fantastiskt mysig dag, fullt av bus och ståhej :D

Det är så härligt och se dem leka tillsammans och höra deras underbara skratt, ångrar inte en sekund att vi skaffade två barn så pass tätt,  för dom har verkligen nytta av varandra.

Vi har även ätit lite lördagsgodis och kollat på Kung Fu Panda 2 för etthundrafemtielfte gången, normalt brukar de lägga sig vid 7 på vardagar och mellan 19.30-20.00 på helger. De brukar inte orka längre än så, men ikväll ville jag ha dem vaken längre då vi hade så mysigt så jag lät minsta somna i soffan 20.40 och sedan gick jag in och la dem i sängarna.

Frugan är bortrest på släktträff och det är nog första gången på väldigt länge, under våra snart 6 år har hon aldrig varit på ett av dessa årliga träffar. Tycker det känns kul för hennes del iaf att hon åkt iväg, även om hon sagt att hon inte var så sugen tror jag nog ändå de får trevligt.

Jag har ett problem (eller många men detta är ett av dem :D) och det är att jag har ett start bekräftelsebehov, så jag är faktiskt väldigt....nä VÄLDIGT stolt över mig själv att jag inte har messat eller ringt henne alls sedan igår eftermiddag, normalt skulle jag nog säker ha tryckt iväg en 10-20 sms, men det GÅR att ändra på gamla vanor bara man ger sig FAN på det så.

Ska bli väldigt skönt när hon kommer hem i många avseenden, men just nu mest för att jag vill se om hon har kunnat koppla av.

Nu hade jag tänkt att jag skulle se hockeyn Sverige - Italien, men med tanke på hur sjukt dåligt det gick igår mot Ryssland så tror jag att jag hellre ser på några avsnitt av V säsong 2

Trevlig helg på er!

Ps Kan tillägga att jag nästan nu är VÄRKFRI....praise the lord for the kortison.....

Nu sitter man i soffan och väntar på att Sverige-Ryssland skall börja på tv (hocke vm för er som inte vet) :D

Skulle ju ha vart iväg och tränat idag, men i morse när jag vaknade så kände jag mig väldigt trött och när jag tittade ut genom fönstret så tänkte jag "Nä fyfan jag är inte sugen på en promenad i kyla först till dagis och sedan ner på gymmet", så då tänkte jag att jag skulle ha en HELDAG med mina fantastiska tjejer. Och vi har verkligen myst idag i kropp och själ, tänkte ni skulle få se mina kärleksbarn fotad idag i tvättstugan, en enligt mig mycket lyckad bild med mobilen.

Så jag har inte dåligt samvete för att jag inte tränat, tvärtom mår jag fantastiskt gott då jag värdesätter tiden med barnen mer. Att få se deras leenden liktväl som att se dem arg, sura och griniga.....att vara förälder är livets STORA gåva. Ett MIRAKEL som jag fortfarande inte riktigt kan fatta, alltså att jag är pappa trots att äldsta är blir 5 år i dec.

Idag ringde så även läkaren min för tredje dagen i rad, och han sa att jag skulle börja med en stark dos av kortison igen 50mg/dag. Han är inte riktigt säker på att det behövs ännu eftersom att jag inte gjort njurprovet, men bättre safe than sorry. Så vi får se till veckan hur det blir med medicinen framöver, förhoppningsvis är jag iaf på sön eller redan i morrn kväll VÄRKFRI!! På gott och ont eftersom att kortison i långa loppet ger benskörhet oxå.

Nu ska jag göra i ordning mina äggmackor och kaffe till HOCKEYN!!!

Cya!

Hallå där.

Om DU fick BESTÄMMA, vad skulle DU då vilja SE MER av på denna blogg?

Jag har ingen erfarenhet av att blogga så jag vänder mig till dig, du som ändå har hittat in hit  

Lämna ditt svar i en kommentar, TACK! för hjälpen.  

Se där ja!

Nu är det torsdag och veckan är snart slut, fattar inte vart tiden tar vägen?

Tycker att de sista 10-15 åren bara har runnit i väg, men jag känner mig ju inte äldre än hmm....25 kanske.

En liten återkoppling till min lungröntgen som jag gjorde nu i tisdags. Läkarn ringde mig aldrig under tisdagen så jag förstod att bilderna skulle vara bra, men å andra sidan slog det mig att om bilderna skulle vara bra så måste det ju vara något annat som är fel eftersom att mina "crpt"? värden var så höga.

Han ringde mig på onsdagen och bekräftade att bilderna var bra, och berättade att jag hade en mikroskopisk höjning av röda blodkroppar och då ska man tydligen göra ett njurprov för att se så att inte min sjukdom ligger och pyr.

Nu väntar jag på en kallelse för inläggning och besked om jag ska gå tillbaka till de tunga artelleriet medicinväg eller om jag ska prova en annan medicinering mot denna sjukdom som är smidigare, där man får dropp och sedan inte först efter 6 mån kommer tillbaka igen för en ny dos.

Jag vet väldigt lite om denna medicin, men de som jag vet har fått den har mått fantastiskt bra (finns en grupp på facebook för oss med Wegeners).

För övrigt kan jag säga att det inte har blivit någon träning nu sedan i måndags, tog ut mig för hårt då och det resulterade i en fruktansvärd ledvärk. Har dock blivit bättre i benen nu så jag kan gå, så i morrn måste jag ner och köra ett pass för armarna, mina handleder har börjat värka nu och det ska jag råda bot på.

Avslutar med lite tänkvärda ord:

Ödla inte tid och energi på att vara nere och bitter, res er upp och kämpa för ert välmående och lycka. Vi vet inte hur lång tid vi har på denna jord så ta vara på all den tid du får och gör det bästa av den. Lev idag för i morgon kan vara för sent, tala om för alla dem som betyder mycket för dig att dom gör det, bättre en gång för mycket än en gång för litet.

Hallå där ute!

Nu är klockan på tok för mycket egentligen för mig att sitta här och skriva, sjukt trött kan jag lova.

Idag har jag varit upp på sjukhuset och konsulterat min läkare, han sa "du är ett mycket svårtbedömt fall Robert".

Han frågade hur jag kände mig nu, om jag hade ont i huvudet, kände mig hängig, feber.....nä sa jag jag känner mig helt ok förutom att jag är lite snuvig/täppt i näsan. Jag sa att jag nyss varit förkyld och att det nu förmodligen är pollen då jag även har klåda i ögonen nu.

Men det är just detta som är grejejn, har har mer eller mindre haft nästäppa och varit snorig ända sedan mars i fjol då jag fick diagnosen.
Han sa att om det varit som så att jag inte haft småbarn så hade dom kunnat fastslå wegeners, alltså att det inte var några baciller som orsakade snuvan, men eftersom att jag nu har småbarn kan dom inte vara säkra.

Jag har tydligen aldrig riktigt legat på noll-linjen så att säga, utan varit strax ovanför och ända upp emot 13-14 vid förkylning och lugninflammation.

Han ville nu därför att jag skulle göra ett ANCA-test (blodprov) och lungröntgen för att se så att jag inte hade påverkan på lungorna igen (hade som små bollar när de hittade min sjukdom).

Han ska även prata med sina kollegor ang om de skall göra ett test på mina njurar där de tar en bit av njurarna för analys.

Kan även bli aktuellt med de tyngre medicinerna. Starkare cellgift, kortison och typ antibiotika.

Hoppas på det bästa nu, och det vill säga att jag inte hade någon påverkan på lungorna och att jag heller inte har det på njurarna. Vill fortsätta vara symptomfri, träna och leva ett så normalt liv det går.

Vi hörs om några timmar, träning igen i morgon och då är det dax för armarna att jobba lite.

John Blund HERE I COME!!!