Hallå där ute! Idag är det alltså måndag och det är fortfarande grått, trist, regnigt och kallt ute, men humöret är på topp ändå trots allt.

Denna dag började ju jätte bra med att mina älskade flickor tog sovmorgon och vaknade vid 7.20, skjutsade iväg dem till dagis så de hann med fikat till 8. Sedan iväg och svetsade Miras trehjuling så det går att cyckla på den.

Åkte hem och skulle byta om för att dra ner på gymmet, men jag tog lite fika först och sedan vart jag sittandes i soffjäveln IGEN......

Till slut tänkte jag att nu jävlar går jag och lägger mig och vilar, för jag blev så trött. Men så vid 12 fick jag ett sms från min fru "är du på dagis snart?".....faaaaaan tror du inte på fan att jag hade glömt att det var utvecklingssamtal idag för Mira 12.15

Jag har alltid haft dåligt minne, men sedan jag fick min diagnos och började med min medicin har det blir så mycket värre. Oavsett om det beror på min sjukdom eller ej så är det extremt frustrerande  .

Åkte iaf iväg på samtalet och det gick jätte bra, hon har verkligen utvecklats vår lilla skit. Vi som var så orolig att något var riktigt fel på henne eftersom att hon inte kunde sitta själv, krypa, kräla, gå osv osv. Hon är ju bara väldigt överrörlig i lederna.

Efter mötet skjutsade jag ner min fru på stan och sedan åkte jag till morsan för att fika lite, men väl vid ytterdörren ringer dom från dagis och talar om att Nova har feber......suck! Jaja, tur i oturen att jag är sjukskriven/arbetslös.

Jag tog iaf en kopp kaffe hos morsan och satt där och surrade om detta med VAB och jobb......och konstaterade att det inte är bra att börja en anställning med att vabba (inte för att jag har nått på G utan bara rent allmänt).

Vad händer då??? Jo min mobil ringer men jag känner inte igen numret......"Hej ..... heter jag och jag ringer från ...... Du har sökt jobb här, är du fortfarande intresserad??"......

Hallå.....HELT SJUKT......jag ska på anställningsintervju nu på fredag!!!!  

Och NEJ jag tar inte ut något i förskott, men fy vilken BOOOST för mitt självförtroende att få komma på intervju, nu håller verkligen tummarna för att detta ska gå HELA vägen. För fyfan vad skönt det skulle vara om jag åter kommer ut i arbetslivet och får fungera som människa igen, kunna unna barnen massor av leksaker och göra massa roliga grejor med dem.

Så med detta sagt, ingen träning idag sjuka barn, men jag mår rätt ok ändå. Och håll gärna en tumme för mig på fredag kl 10.

En passande låt till dagens besked!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ja precis som rubriken lyder är detta precis vad jag känner nu när jag inser att det hunnit gå över 4 år sedan mitt senaste inlägg, detta innebär också att det finns en stor risk att detta inlägg kommer att bli lååååångt :)Så i mitt senaste inlägg fö...

  Japp precis så är det! Detta är verkligen året då allt mitt kämpande i motvind äntligen ger resultat, jag vill hävda med en dåres envishet, att allt som händer har en mening. När man är mitt uppi själva händelsen så kan det vara svårt, ja rätt ut...

Känns som att denna kommande mening är en utsliten mening, men men..... Tiden rusar.....   Sist jag skrev här så var jag arbetslös och väntade på att få börja jobba på Subway, men denne chef är allt annat än seriös så det blev ingenting av det ...

Ibland susar huvudet och tankarna iväg på tok för långt och mycket, men ibland känns det också (precis som nu) jävligt skönt att få rensa ut lite i huvudet. Lite tankar på hur det såg ut när jag var liten och hur det ser ut nu. Förr i tiden åt...

Med detta inlägg så är oskulden spräckt för 2014      Det är bara att konstatera att det går jävligt långt mellan mina inlägg, men å andra sidan beror det på att jag inte känner samma behov av att få skriva av mig, jag har ett annat sätt att få r...