Idag är det söndag och en väldigt vit sådan, kom ju ca 40-50 cm snö igår. Härligt då det blir lite ljusare ute, och med snön kom ju naturligtvis även kylan. Men det gör detsamma, bara att klä sig lite varmare det :D

Som vanligt avslutade jag även denna vecka med ett pass på gymmet, och det är alltid lika jävla skönt.

Visserligen har jag ont i min vänstra axel så den håller mig tillbaka en aning, men hellre någonting än ingenting ellerhur?

Blev ett bröst, biceps & axelpass idag, och sanna mina ord har det hänt grejer med min styrka.

Jag har tidigare bara tagit 70 kg i bänkpress, så idag tänkte jag testa om jag orkade 70 kg nu med. Det var ju trots allt ca 17 år sedan sist haha   

Jag satte på 70 kg och gjorde en hur lätt som helst, så då satte jag på 100 kg istället, och gjorde 7 reps. Men jag nöjde mig naturligtvis inte där så jag satte på 110 kg. Gjorde 2 reps även där, FATTA va jävla nöjd jag är med mig själv.

Även om jag inte ser någon större skillnad, så säger folk att dom gör det. Jag märker som sagt bara att jag orkar mer.

Martin var ju där nere och som vanligt, och vilken kille detta är. Snacka om vilja och jävlaranamma. Följ hans kamp på hans blogg

Normalt brukar jag vara överlycklig efter mitt pass, men idag blev jag bara så jävla less på mig själv.

Asså jag borde ha lärt mig vid detta lag, att låta allt ha sin gång. Men icke.....tänker inte gå in på detalj men jag känner mig så jävla patetisk ibland.

Innan jag jag och tränade idag läste jag på en blogg som en av tjejerna på gymmet skrivit. Jag kunde känna igen mig i så mycket så det var skrämmande, hon skriver verkligen sjukt bra. Synd dock att hon har lagt ned det.

Att jag idag bara har en kompis har jag bara mig själv att skylla för, ändå så sitter jag och tycker synd om mig själv ibland. Fattar inte varför?? Varför jag väljer att dra mig undan? Kanske har det att göra med mitt dåliga självförtroende och självkänsla att göra eller så är det just pga detta som gör att det är så dåligt??

Men gudarna ska veta att jag försöker att bli bättre, försöker att ta kontakt med folk och så. Men det leder ju aldrig till att man har någon att umgås med privat. Hur fan gör man? Jaja.....livet är bra komplicerat, eller så är det vi som gör det så jävla komplicerat.

Blir inget sammanhängande detta märker jag, men det får fan bli vad det blir, för detta är mina tankar och inte meningen att det ska vara en bok.

Jag har iaf bestämt mig nu att lägga ned detta, alltså detta som får mig att känna mig patetisk. Jag ska från och med nu bara fokusera på det som får mig att må bra, dvs min träning.

Och nu tänker jag intensifiera min träning eftersom att jag hittills inte märkt någon skillnad, och detta blir ett projekt på en månad. Jag vill se vad jag kan få för resultat med min ide. Återkommer om detta senare, förutsatt att jag kommer ihåg det :D

Tänk vad magiskt det är med skrivandets makt.....nu känner jag mig mycket mer avslappnad, nöjd och i kontakt med mig själv. Och som sagt, från och med nu skiter jag i allt som har med *cencur* att göra.

Ha det bra där ute....vänta inte på att få bli lycklig, utan jaga din egen lycka.