Good morgning y´all!

Söndag morgon och solen skiner som aldrig för även denna underbara dag. Tycker det är lite tragiskt bara att jag äter kortison och därför inte fullt ut får vistas i solen som jag skulle vilja, men dessa två dagar har jag struntat i det men det är också säkert därför som jag haft så ont i skallen och alvedon inte har hjälpt.

I morgon ska jag upp till sjukhuset igen för krea koll (njurfunktionsprov) och även för att prata med läkaren om min gjorda biopsi och ev fortsatta medicinering.

I morgon ska jag även träffa en kille som jag kanske kommer börja arbeta åt och förhoppningsvis även få ett samtal från en annan arbetsgivare, jag hoppas MER på det andra eftersom att det handlar om mitt DRÖMJOBB.

En annan sak jag har sett fram emot och saknat sjukt mycket är träningen, kommer att köra igång redan på onsdag istället för på måndag 4/6.

Dessa dagar har varit rejält jobbiga på så vis att jag småätit och inte har fått röra på mig så som jag skulle ha velat, jag har större problem med kortisonet denna gång än förra.

Så länge som jag tränar är jag inte direkt rädd för att det ska gå åt fel håll eftersom att jag förbränner mer än vad jag stoppar i mig.

I slutet av denna vecka ska jag även besikta min bil och om den går i genom ska jag ställa på den, så att jag äntligen kan komma iväg och fiska och campa med mina barn. Då ska jag även ta en tur ut till Byggmax och köpa lite virke för att göra ett altandäck till morsan, det ska bli jävligt kul.

Ha en FANTASTISK söndag på er alla och passa på att njuuuuuta av värmen, för det skulle bli kallare nu i veckan.

Hallå där ute.

Idag är det torsdag och det har varit en fantastiskt härlig dag som började med att jag vaknade upp med min fru bredvid mig i sängen, soligt väder och härlig värme.

Det är så skönt att vara på hemmaplan igen och att få vara med barnen, för de ger mig energi och skänker mig enorm glädje. Spelar ingen som helst roll att det finns absolut NADA att göra när de har gått och lagt sig, bara vetskapen om att de kommer att komma in till mig i morgon bitti och mysa då de vaknar och att de nu ligger i sitt rum och sussar gott skänker mig ett lugn.

I går kväll kom min fru på besök och vi hade riktig kvalitetstid  . Vi badade (i mitt extremt korta badkar) med några tända ljus, efteråt gjorde vi i ordning lite kvällsfika (te & äggmackor) och kollade på en film som vi tänkt se ett tag nu

kan väl säga som så att vi hade "lite" högre förväntningar av den filmen haha

Men mysigt att se när frun somnar till filmen i soffan som vanligt, då vet jag att hon mår gott och kan koppla av.

Nu är hon på en båtresa med jobbet och kommer hem i morgon kväll, hoppas verkligen att hon har trevligt.

Känns så skönt för mig när jag kan glädjas åt att hon faktiskt gör saker som hon vill (speciellt eftersom att jag vet att hon undvikit det tidigare då hon velat undvika mitt kontroll), och det känns ännu skönare för mig att kunna säga detta, att faktiskt erkänna att jag "har" ett "problem"......skriver inom parantes eftersom att jag idag kan hantera det.

Mitt kontroll har ändå trots allt präglat hela min uppväxt och mitt vuxna liv fram tills 33-34 års ålder, så det är enormt befriande att skriva om det och det stärker min självkänsla.

Det är verkligen extremt många som lider av detta symdrom/dålig vana......jag önskar er alla att ni får komma till självinsikt och att ni precis som jag får känna befrielsen av att erkänna och välja att gå vidare i ert sätt att vara och att bli en bättre människa.

Kontroll är bara en illusion.......i mitt fall handlar kontrollet om saknad av bekräftelse men i många fall skulle jag hellre säga att det är en saknad av min förmåga att se bekräftelsen som ges mig. Dvs att jag inte får den direkta bekräftelsen jag söker och så önskar just då, därför stirrar jag mig blind på det som saknas istället för att lätta på skygglapparna och se vad som finns där. Bekräftelse kan vara sååååå mycket.

Om vi alla skulle lära oss att uppskatta allt det lilla som vi har, skulle vi alla må så mycket bättre och vi skulle få dom som är i vår omgivning att må så mycket bättre bara genom att må bra i oss själva. Att säga "tack älskling för att du bäddade din sida av sängen" istället för att säga "hade du inte kunnat bädda även min sida när du bäddade sängen" ger bekräftelse och energi medans alt två slår undan benen för mig och suger musten ur mig.

Att lära sig kommunicera med varandra och/eller att kunna välja rätt ord vid rätt tillfälle är en egenskap som för få besitter, men ALLA kan lära sig detta. Jag försöker varje dag både direkt och indirekt att förmedla mina känslor på rätt sätt till min fru, för att få henne att förstå hur jag känner och inte få henne att känna sig anklagad så hon intar försvarsställning med taggarna utåt.

Det går bättre och bättre, och jag märker också att hon börjar tänka annorlunda vid många situationer och istället där hon normalt skulle ha blivit irriterad/arg/ledsen/besviken visar en förståelse för att det jag sa inte var med avsikt för att såra eller förarga henne.

Jag tror att det är jag genom mitt sätt att vara/tänka, styr hennes respons. 

Vet inte riktigt om ni fattar mig nu, och inte heller vad eller hur jag exakt har kommit in på  men det har känts jävligt bra att skriva det iaf    

Är det något du funderar på? Skicka gärna en eller flera frågor eller lämna en kommentar, jag svarar allt!

Och kom ihåg....Make love, not war

Nu har även tisdagen snart passerat och biopsin verkar ha gått bra, ska bli EXTREMT skönt att få komma hem i morgon kaan jag lova.Inte speciellt roligt att ligga i ett rum med en annan som snarkar som aldrig förr, att ha en tv som inte fungerar och att inte ha någonting alls att göra. I dagrummet finns förvisso en tv som man skulle kunna se nått program på, men hur ofta visar dom något att se på 1:an, 2:an och 4:an??Nä nästa gång jag läggs in då jävlar ska jag ta med mig min laptop, eller surfplatta om jag då har hunnit skaffa en.Nåja känns väldigt skönt att jag inte haft speciellt ont av ingreppet och att jag inte har läckt eller kissat blod, nu skickas ju provet vidare ner till karolinska för undersökning. På måndag (om jag minns rätt) ska jag träffa min läkare igen och då får jag väl se om jag ska börja med den starkare cellgiftet eller ej.Ser fram emot morgondagen i många avseenden, dels får jag umgås och gosa med mina barn, dels kommer min fru och gör mig sällskap......och resten låter jag vara osagt =) dvs carpe diem.Avslutningsvis vill jag bara poängtera att jag är extremt tacksam för att vi i sverige har den sjukvård som vi trots allt har, och jag tycker att alla slöterskor mm gör ett väldigt bra jobb. Trots indragnigar o skit så får NI det att funka, tack!!!

Då var det tisdag och klockan närmar sig 8.30 då jag ska bli nerskickad för biopsin kl 10.00Natten har varit extremt tuff med bara ca 1 tim sömn pga fruktansvärt snarkande granne. Morgonen är fruktansvärd oxå då jag inte får äta något fast än jag är så hungrig jag akulle kunna äta en hel ko tammefan.Inatt ska jag få en sömntablett och då jävlar ska jag toksova kan jag lova. Håller tummarna att biopsin går bra.Hörs.

God morgon sverige!

Jahapp så var det måndag och ännu en ny vecka tar sin början, och visst blev det en fantastisk start på denna dag och vecka. Strålande solsken och ÄNTLIGEN vindstilla, det är första dagen i år som det inte blåser.

Tyvärr måste jag väl tillägga att jag inte kommer att få njuta av denna dag på det sätt jag skulle ha velat, för kl 13 idag läggs jag in på sjukhuset och gör förberedelserna för min njurbiopsi i morgon tis.

Igår kände jag mig rätt så orolig/nervös inför detta, men idag känns det som vanligt. Bara dumt att oroa sig när jag vet att det är för mitt eget bästa. 

Hoppas att proverna visar vad läkaren vill och att jag snart åter blir symptomfri från denna sjukdom så jag kan få börja träna och leva ett normalt liv igen.

Jag avslutar med min idol och en väldigt bra låt som får säga vad jag känner och hur mitt tankesätt är.

Bjuder på en liten dikt jag skrev till min fru 2011-11-17

När allting känns hopplöst, grått och trist

Försöker jag tänkta att lyckan vänder visst.

Jag minns den dag när jag mötte dig,

Jag tänkte direkt, oj hon är till för mig.

Jag kände hur livet och värmen åter kom i min kropp,

Att alla dom gråa och trista dagarna nu hade nått sitt stop.

Nu var det dags för kärlek, glädje och enorm lycka,

Även om vi fick en väldigt konstig start kan man tycka.

Jag frågade efter din hand och du sa ja,

Tänk vad underbart livet kan va.

Jag har lovat dig min eviga kärlek och att för evigt stå vid din sida,

Hoppas vi för alltid håller våra järn smida.

Jag lämnar dig aldrig och håller mitt löfte även här och nu,

Du är den jag älskar min själsfrände och underbara fru.

Happ då var det lördag igen då, och jag är åter på hemmaplan efter att ha spenderat tor och fre hos fru och barn. Ensamheten gör sig väldigt påtaglig och jag känner mig extremt ledsen, det är verkligen inte såhär jag vill att min vardag ska se ut, hellre har jag en grå och trist vardag med fru och familj under samma tak, det är ju trots allt dom som ger mig styrka och glädje.

De veckorna som jag är barnledig gråter jag ofta i saknad av dom som betyder allt för mig, min fru och mina barn.

Det gör så jävla ont att inte ha dem alla under samma tak, att veta att det delvis är mitt eget fel att familjen nu är delad :(

Jag vet att det är en mening med allt, och jag har verkligen lärt mig mycket av denna separation. Jag vet vad som är viktigt för min fru och vad som är viktigt för mig, jag vet vad/hur jag ska prioritera för att vi alla ska må bra.

Jag har tagit tag i mig själv och vet att jag alltid kommer att få leva med mitt kontrollbehov, men idag vet jag hur jag ska handtera tankarna för att låta dem stanna där och inte övergå till handlingar som jag sedan får ångra.

I grund och botten handlar det om dåligt självförtroende och dålig självkänsla, men det är oxå något jag har tagit tag i nu och jobbar på att förbättra.

Lycka för mig är familjen, och för dom gör jag ALLT.....

Nä 2011 blev INTE ett bra år, fick min diagnos och några månader senare blev vi särbos (inte pga sjukdomen). Men jag har bestämt mig att 2012 ska bli ett fans så mycket bättre år, och jag och min fru har kommit långt i vårt förhållande. Vi har äntligen börjat kunna kommunicera riktigt med varandra utan att dömma, och det är väldigt viktigt.

Jag hoppas av hela mitt hjärta att vi snart blir en hel familj igen.

När jag började skriva kände jag bara en stor ledsamhet, en tyck synd om mig känsla. Tänk vad ord/skrivande har en befriande effekt, för nu känner jag mig åter fylld med energi och lust att kämpa vidare. Jag kan åter fokusera mot mitt mål och tro mig, jag kommer att nå fram.....GER MIG ALDRIG!

Tack för att du lyssnat......

Dagen började grå och trist, och det är ju aldrig en bra start på dagen det.

Men så efter nån timme sprack det upp och solen tittade fram, då kände jag att det började krypa rätt rejält i mig eftersmo att jag och farsan hade snackat om att ta premiärfiske nu i veckan.

Sagt och gjort ringde jag farsan och vi bestämde oss för att ta en promenad till sidsjön, gratis fiske men sjukt SVÅRT eller tammefan OMÖJLIGT att få fisk där.

Men ack så skönt det var att komma iväg bara, att sitta där och titta på flötet när det guppade på vågorna.

Det är verkligen avkoppling och helande för kropp och själ.

Blev naturligtvis ingen fisk, men vi hade ju iaf tur med vädret haha

Fick även kallelsen idag för inläggning på sjukhuset, så på måndag 21/5 läggs jag in och på tis blir det njurbiopsin.

För er som inte vet vad det är kan trycka här

I morgon såg jag fram emot hockey HELA dagen.....men så kom jag på att jag ska vara med mina   barn och fru.....fuck hockeyn säger jag bara haha

Ingen träning idag (ont i halsen) och det kommer inte bli någon träning först 4/6 pga min njurbiopsi. Iofs handlar det om att jag inte får lyfta, men promenera måste jag få....ska kolla med läkarn :D

Trevlig kväll på er alla!