Se där ja!

Nu är det torsdag och veckan är snart slut, fattar inte vart tiden tar vägen?

Tycker att de sista 10-15 åren bara har runnit i väg, men jag känner mig ju inte äldre än hmm....25 kanske.

En liten återkoppling till min lungröntgen som jag gjorde nu i tisdags. Läkarn ringde mig aldrig under tisdagen så jag förstod att bilderna skulle vara bra, men å andra sidan slog det mig att om bilderna skulle vara bra så måste det ju vara något annat som är fel eftersom att mina "crpt"? värden var så höga.

Han ringde mig på onsdagen och bekräftade att bilderna var bra, och berättade att jag hade en mikroskopisk höjning av röda blodkroppar och då ska man tydligen göra ett njurprov för att se så att inte min sjukdom ligger och pyr.

Nu väntar jag på en kallelse för inläggning och besked om jag ska gå tillbaka till de tunga artelleriet medicinväg eller om jag ska prova en annan medicinering mot denna sjukdom som är smidigare, där man får dropp och sedan inte först efter 6 mån kommer tillbaka igen för en ny dos.

Jag vet väldigt lite om denna medicin, men de som jag vet har fått den har mått fantastiskt bra (finns en grupp på facebook för oss med Wegeners).

För övrigt kan jag säga att det inte har blivit någon träning nu sedan i måndags, tog ut mig för hårt då och det resulterade i en fruktansvärd ledvärk. Har dock blivit bättre i benen nu så jag kan gå, så i morrn måste jag ner och köra ett pass för armarna, mina handleder har börjat värka nu och det ska jag råda bot på.

Avslutar med lite tänkvärda ord:

Ödla inte tid och energi på att vara nere och bitter, res er upp och kämpa för ert välmående och lycka. Vi vet inte hur lång tid vi har på denna jord så ta vara på all den tid du får och gör det bästa av den. Lev idag för i morgon kan vara för sent, tala om för alla dem som betyder mycket för dig att dom gör det, bättre en gång för mycket än en gång för litet.

Hallå där ute!

Nu är klockan på tok för mycket egentligen för mig att sitta här och skriva, sjukt trött kan jag lova.

Idag har jag varit upp på sjukhuset och konsulterat min läkare, han sa "du är ett mycket svårtbedömt fall Robert".

Han frågade hur jag kände mig nu, om jag hade ont i huvudet, kände mig hängig, feber.....nä sa jag jag känner mig helt ok förutom att jag är lite snuvig/täppt i näsan. Jag sa att jag nyss varit förkyld och att det nu förmodligen är pollen då jag även har klåda i ögonen nu.

Men det är just detta som är grejejn, har har mer eller mindre haft nästäppa och varit snorig ända sedan mars i fjol då jag fick diagnosen.
Han sa att om det varit som så att jag inte haft småbarn så hade dom kunnat fastslå wegeners, alltså att det inte var några baciller som orsakade snuvan, men eftersom att jag nu har småbarn kan dom inte vara säkra.

Jag har tydligen aldrig riktigt legat på noll-linjen så att säga, utan varit strax ovanför och ända upp emot 13-14 vid förkylning och lugninflammation.

Han ville nu därför att jag skulle göra ett ANCA-test (blodprov) och lungröntgen för att se så att jag inte hade påverkan på lungorna igen (hade som små bollar när de hittade min sjukdom).

Han ska även prata med sina kollegor ang om de skall göra ett test på mina njurar där de tar en bit av njurarna för analys.

Kan även bli aktuellt med de tyngre medicinerna. Starkare cellgift, kortison och typ antibiotika.

Hoppas på det bästa nu, och det vill säga att jag inte hade någon påverkan på lungorna och att jag heller inte har det på njurarna. Vill fortsätta vara symptomfri, träna och leva ett så normalt liv det går.

Vi hörs om några timmar, träning igen i morgon och då är det dax för armarna att jobba lite.

John Blund HERE I COME!!!

Yo!

Idag blev en hektisk dag som väntat, men jag fick till det med träningen iaf tack och lov.

Promenad till dagis med barnen, sedan till frugan för att låna hennes busskort då jag skulle på provtagning idag på sjukhuset, sedan ner till gymmet där frugan mötte upp för att få igen kortet.

Måndag innebär att det var bröst, axlar och baksida axlar som stod på schemat. Började som vanligt med konditionsträning, lovade mig själv denna helg att jag skulle intensifiera konditionsträningen och självklart ökade jag. Hade väl lätt trott att jag skulle ha kunnat öka typ joggingen med ca 30-40% (3-4 min) då jag förut joggat 10 min, men att jag skulle lyckas med 100% kom lite som en surprise. Grejen var den att jag hade kunnat fortsätta jogga efter dessa 20 min men jag ville ju hinna med vikterna oxå innan jag skulle hämta barnen :D

Så efter löpbandet hoppade jag på "stavgångsmaskinen" och körde 30 min där oxå, sedan var det dax för vikterna.

Körde igenom hela programmet utan större besvär, inte ens mina handleder spökade idag.

Avslutade med lite mage och sedan 15 min på löpbandet igen.

Promenad till ica nacksta (handla), dagis och sedan hem.

Halvvägs hem kände jag mig HELT SLUT....0 energi kvar.

Med facit i handen, borde jag ta det lite lugnare med träning ÄVEN om jag känner att orken finns, med tanke på min sjukdom. För fy satan vilken värk jag nu fått i vänster knäled, höger fotled och lite i vaderna. Men jag har å andra sidan inte haft min sjukdom (diagnostiserad) mer än 14 mån och har inte tränat mer än 1-1.5 mån.....tar nog tid innan man hittar vad/hur man kan träna och kroppen mår bra av det.

Hoppas det känns bättre i morrn, nu blir det snart lite 3♛♛♛ på tv :D

Så var det äntligen söndag, och RÄTT söndag, dvs söndag på en jämn vecka. Det innebär att mina två ÄLSKADE flickor

nu har kommit hem till mig   
Det är verkligen så fantastiskt underbart att få vara med dem, även om jag naturligtvis helst hade sett att jag var med dem 24/7 :(
Men jag och min fru jobbar ju åt det hållet, att vi snart en dag kan flytta ihop igen. Det är nu 8 månader sedan som vi separerade officiellt, men det gäller till att inte ha för bråttom att flytta ihop igen, för då finns risk att det verkligen brakar åt skogen.

Det är dock några bitar till som skall falla på plats innan det blir aktuellt för oss att flytta ihop igen.

Börjar så smått att ladda inför en ny vecka som jag upplever en viss stress inför då det är många tider som skall passas och att då även försöka lyckas klämma in detta med träningen, detta är en konst som kvinnor är väldigt duktig på.

Men man gör så gott man kan :D

Vecka 20 har jag tänkt att Intensifiera träningen då jag känner att min kondition är bra nog för det, och jag känner att jag vill SE resultat VÄLDIGT snart. Min fru knäppte kort på mig framifrå, bakifrån och från sidan......och det är en syn jag äcklas av.

Jag hade som mål att gå ner 10-15kg tills den 14/6 då jag blir 35år, men det känns inte som prio ett nu, utan prio ett är att få bort allt fett. Om det leder till att jag ökar i vikt fine, men denna valkar SKALL BORT!

Nä nu äre dax att chilla lite innan jag gör kväll, har planer på att lägga mig senast 22, men vi får se hur det går haha

Das war alles!

Dagen började med att jag slog upp ögonen efter en HEL nattsömn, och det var fantastiskt skönt och enormt länge sedan 

Öppnade persiennerna i sovrummet för att se om det nu hade kommit någe snö som dom sa på nyheterna igår, och det hade det tack och lov inte gjort men det regnade istället.

Men hellre det tänkte jag och gjorde i ordning min frukost och satte mig ner i soffan för lite tv-zappande.

Idag hade vi ju bestämt att jag skulle åka hem till min fru och mina barn för att ha en mysfredag, då jag kom på att jag hade tvättstuga 17-21 idag TYPISKT....men som tur var hade ingen annan bokat någon tid så jag kunde ändra 11-14 istället.

Kalas tänkte jag då får jag ju allt tvättat och ÄNDÅ umgås med min familj......livet känns bra underbart ibland 

Så hittills hade ju dagen flytit på rätt bra, och min sinnesro var god kan man säga, men vid 12-tiden ringde min fru från jobbet och då kom vi fram till att det skulle vara bättre om jag kom till henne i morrn istället för då är hon inte lika trött. Hon har ett väldigt psykiskt påfrestande arbete så jag förstår henne till fullo.

Jobbigt dock att man har gått och sett fram emot att få träffa dem idag, och sedan komma till insikt med att det inte blir idag utan att jag ska få vänta ytterliggare en dag.

Men istället för att "falla tillbaka i gamla spår" tänkte jag "men då får vi sakna varandra ännu mer och då blir det ju bara ännu skönare att få träffa dig", så jag blev aldrig på dåligt humör.

Vid 14-tiden hade jag tvättat klart och hämtade upp tvätten, och många gånger innan dess hade jag tänkt skippa träningen eftersom att det var så sjukt trist väder.

Men sedan så började mitt samvete att spöka och abstinensen slå till (hör och häpna...JAG abstinens efter TRÄNING) och jag ryckte mig i kragen och packade väskan.

För jag vet att så fort jag har tagit steget ut genom dörren så går jag, alltså då gör jag det som jag tänkt göra och det som jag gruvat mig för.

Visst det var allt annat än en varm, skön och behaglig promenad ner till gymmet. Det var 2 grader och hellregn, men trägen vinner. Och när jag väl kom ner till gymmet så kändes det FANTASTISKT...I DID IT! 

Hoppade upp på en av maskinerna och började gå (värma upp) och sedan till löpbandet (som gick fantastiskt bra idag). Sedan var det dags att köra ben, så jag gick och satte mig i benböjar grejen haha och körde mina 12 X 3.

Efter det blev det inge mer ben övningar, först om främst kändes det som att alla skulle köra benpass idag och så kände jag att jag ville hem till soffan igen. Jag avslutade med 5min jogging och var nöjd med det.

Hoppade in i duschen, klädde på mig och gick ut där jag möttes av SNÖ!!

Men inte ens det kunde rubba mitt humör, bättre det tänkte jag än regnet och började gå.

Normalt sett brukar jag mer eller mindre powerwalka när jag går till och från gymmet och lyssnar på musik, men idag gick jag VÄLDIGT lugnt och njöt av vädret (på nått konstigt sätt) och av att jag hade varit ner på gymmet och gjort åtminstonde något. Normalt sätt skulle jag ha blivit väldigt besviken på mig själv att det blev så lite, men jag såg det som att det var precis lagomt eftersom att jag/kroppen inte ville mer och jag nöjde mig med det.

Jag gick och filosoferade i lugn och ro även om jag blev dyngsur, och insåg att trots att jag är arbetslös, har dålig ekonomi, inte får vara med min familj 24/7, har fått ställa av bilen, har en kronisk sjukdom, inte ser ut som jag vill osv osv ändå är lycklig. För att jag finns, jag är betydelsefull, jag är pappa till världens (nä universums) underbaraste barn, jag är make till världens fantastiska fru osv osv.

Jag har inte själv valt att bli arbetslös, sjuk eller särbo....men jag kan påverka hur det kommer att se ut om 1vecka, 1mån eller 1år......och jag vet hur jag vill att det ska se ut och jag kommer att göra allt i min makt för att komma dit så snart som möjligt.

Det finns alltid dom som har det värre än vad man själv har det, och kan man lära sig att inte titta på vad man har förlorat eller på vad man inte har osv, utan istället fokusera på vad du kan få och vad du kan vinna på det så kommer man må bättre.

Lycka för mig är att lära sig uppskatta allt det lilla man har, för så länge vi är lycklig över det vi har så kan vi alltid se till att få mer.

That's all folks!!

Hoppas på fler sånna här dagar..........

Yo!

Sitter FORTFARANDE på arslet i soffhelvetet, trots att jag lovade mig själv igår att vara nere på gymmet till kl 10.00 idag. Men detta pissväder har verkligen satt käppar i hjulet för mig och min motivation att gå ner till gymmet, men jag måste fan ner för jag känner hur det kryper i kroppen.

Sedan så är det ju som så med min sjukdom att den gör mig väldigt trött, och att inte få sova en hel natt på väldigt länge pga ledvärken gör ju inte saken bättre. Men jag ger inte upp, jag kämpar mot min sjukdom och kämpar emot mitt psyke och ser till så att träningen inte kommer att rinna ut i sanden denna gång.

Nu ska jag ner i tvättstugan och hämta upp tvätten och sedan ska jag packa väskan och gå ner till gymmet.

Egentligen hade jag tvättstuga 17-21 men jag och min fru (vi är särbos) hade bestämt att jag skulle åka hem till dom när hon slutat jobba idag, men så blir det icke utan vi kör på det i morrn istället.

Idag blir det ben för hela slanten, kommer bli sjukt jobbigt, men sjukt skönt =)

See ya!

Visste du att:

...barn som är ute mycket i en bra miljö utvecklas snabbare i allt.

...barn som är ute mycket får bättre koncentrationsförmåga.

...barn som är ute mycket klarar stress bättre.

...barn som är ute mycket är friskare.

...barn som är ute mycket lär lättre.

...barn som är ute mycket får bättre empati.

...Fri lek gör oss anpassningsbara.

...fri lek ger oss social kompetens.

...fri lek stimulerar fantasin.

...fri lek stimulerar kreativiteten.

...2/3 av Englands 8-12 åringar aldrig leker utomhus.

...9 åringar har 90% mindre fri lektid mot vad de hade på -70 talet.

...barn i Kanada spenderar 90% av sin tid inomhus.

...ADHD kan bero på för lite fri lek.

I dag beskyddar vi våra barn så mycket att vi tar ifrån dom den fria leken i allt större utsträckning.

Vad skyddar vi dom från?

Ett barn som lär sig att gå ger vi uppmuntran hela tiden. Dom ramlar och ramlar tills den dag de lärt sig att gå.

När dom sedan har lärt sig att gå så får dom aldrig ramla igen, för då har det plötsligt blivit farligt.

Genom att testa sina gränser lär sig barn motoriskt, social etc.

Får barn inte utmana sig själva och "ramla" stannar de i utveckligen, och det som var tänkt som ett beskydd blev istället ett hinder.

Vi måste låta barnen testa sina gränser och ge utmaningar.

Vill vi ha barn med hög kompetens, bra kreativitet, bra fantasi, god koncentrationsförmåga, stresståliga och friska??

Ge barnen tid för fri lek och mycket vistelse utomhus!

Naturen är den bästa lekplatsen men också den bästa platsen att utvecklas som människa i. Naturen ger förutsättningar för en ljus framtid.

Detta är "saxat" från en klipp jag såg på mina barns dagis, det ger iaf mig en tankeställare och bekräftar att detta med datorer, mobiltelefoner mm är ett problem när VI föräldrar inte begränsar användandet av detta medel.

Jag vet vissa som säger "Ja men jag vet iaf vart jag har mina barn på lördag kväll".....men det är inte FÖR barnen utan förr OSS själva......

KOMMENTERA GÄRNA....detta ligger mig varmt om hjärtat.

Tja.

En liten summering från denna träningdag som jag ängnade åt armar.

I morse var jag inte alls med i matchen utan tänkte faktiskt skippa träningen i dag, får inte sova en hel natt någon gång känns det som pga värken.

Men väl efter lunch (som bestod av en äggröra på 2 ägg) tog jag mig i kragen och körde en powerwalk till gymmet.

I dag tänkte jag köra en uppvärming på trappmaskinen istället eftersom att min PT sagt att den är så grym, så sagt och gjort ställde jag mig på den och började trampa. Men jag kan säga som så att jag ganska omgående fick kliva ner för den tog NÅTT JÄVULSKT i mina ben :D och det var jag inte upplagd för 

Så det fick bli löpbandet istället, men jag kände ganska snabbt att jag inte hade så bra ork i dag så jag löpte bara 10 min.

Sedan körde jag armarna och det gick bra trots mina onda handleder, vet inte om det är speciellt bra för lederna att tvinga sig att köra trots ledvärken, men jag ska snacka med min läkare nu till veckan om detta.

Promenad hem i storm som gjorde att promenaden tog extra bra och tryckte i mig min protein shake och fixade middag, som i dag bestod av stekt kyckling, paprika, 1 vitlöks klyfta, ris och så unnade jag mig själv lite curry sås till. MYCKET gott kan jag lova, känns som att det var 100 år sedan som jag åt sås också 

Nu ska jag chilla i soffan en timme och ladda inför städningen som jag har skjutit på sedan i söndags.

På återseende i morgon, då ben står på schemat. Hasta mañana!