Hallå.

Igår var en dålig och jobbig dag rent känslomässigt. Varje söndag på ojämna veckor är dåliga söndagar, för det är då som jag normalt går med mina älskade döttrar till min fru för "skiftbyte".

Men igår var ett undantag eftersom att min fru kom hem sent då hon varit på släktträff i helgen, så jag bestämde mig naturligtvis för att ha tjejerna tills i morse. Det i sig var bara bra.

Men jag kände inte direkt någon lycka eller glädje av att frun kom hem igår, och det är inte bra.

Jag kände mig mest bara nedstämt, tom och som att allt var hopplöst. Så vill nog ingen känna jag kan tänka mig, och definitivt inte jag.

Jag messade frugan och talade om precis som jag kände och att det var bättre vi messade med varandra än att jag skulle smitta av mig med mitt tonläge även på henne, och efter att ha messat lite och jag fått känna efter vad som var fel egentligen kunde jag till slut ringa henne.

Vi pratade om vår relation och våra problem, och varför vi lixom inte kommer framåt riktigt när vi båda vet att det inte är såhär vi vill ha det. Det kändes som ett väldigt konstruktivt och givande samtal, så skönt att man kan "fräsa ur sig sitt missnöje" utan att ens partner tar illa vid sig, så blir det när man lyckas inse att det bara är frustration i regel som vill komma ut. det krävs jobb, jobb och jobb för att komma dit, men det går.

Vi vill ju båda att vi ska må bra tillsammans, men ser inte till att göra det konstigt nog, det var det vi kom fram till igår. Så nu ser jag ljust på framtiden tillsammans med frun och i kampen mot ett bättre samliv, bättre självkänsla och ett förhållande fyllt av vilja, kärlek och bekräftelse.

Naturligtvis pratade vi en HEL DEL till, men det tänker jag låta vara osagt =), kan säga som så att vi i regel brukar prata med varandra 3-5min i tele/gång men igår blev det bra mycket över 60 min  

Hon har sina brister (precis som jag) och jag kan bli riktigt irriterad på henne ibland, men det är allt detta som gör henne till den hon är och jag älskar henne för allt hon är. Tjock som smal, glad som sur, pratsam eller tyst, vaken eller sovandes....osv osv

Ett fel som man gör i regel när man har varit tillsammans länge och vardagen har kommit i kapp en, är att man funderar på vad man kan göra för att sin partner ska må bra. I början av relationen funderar vi inte på detta, utan det går av sig självt.

Så igår bestämde jag mig för att jag måste komma iväg till gymmet idag, och få igång lite endorfiner i kroppen.

Jag hade ju inte tränat på hela veckan, så jag antog att det mycket var därför jag mådde som jag mådde också.

Tog på mig mina lurar och började min promenad ner till gymmet, först in en sväng på FK och uträtta ett ärende och sedan vidare.

Jag kände mig ganska snabbt mycket gladare och tog vägen genom stan (som jag normalt undviker eftersom att jag är lite folkskygg av mig) och märkte dels att jag hade ett leende på mina läppar men även att jag gick rak i ryggen så att säga. Jag som brukar vara den som flyttar mig vid möte var nu den som gick som en jätte genom stan och andra fick flytta på sig istället.....

Jag kände mig lite som jag gjorde på den tiden när jag var ung och attraktiv, när mitt självförtroende var på topp.

Jag ska verkligen fortsätta min kamp mot min sjukdom, kampen mot min självkänsla och mitt självförtroende, kampen om att bli en bättre make och far......kampen om en bättre människa kort och gott.

SLUTAR EJ MED TRÄNINGEN!

De var allt för idag.......

 

Catarina

15 maj 2012 01:04

Hejsan, ville bara berätta att jag blev jätteberörd av ditt inlägg! Du skriver väldigt bra och med mycket känslor! Jag blev glad för din skull att du kunde ta dig genom staden rakryggad! Strongt gjort då jag vet hur det är att vara folkskygg. Stå på dig och det finns ingen annan människa som är bättre än dig, vi har alla samma värde!

http://keckla.bloggplatsen.se

Robert Magnusson

15 maj 2012 11:38

Hej Catarina.

Tack för den värmande kommentaren, det är verkligen härligt att höra andras respons på hur jag upplever min vardag. Kul att någon verkligen läser och förstår. Jag kämpar vidare :D

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ja precis som rubriken lyder är detta precis vad jag känner nu när jag inser att det hunnit gå över 4 år sedan mitt senaste inlägg, detta innebär också att det finns en stor risk att detta inlägg kommer att bli lååååångt :)Så i mitt senaste inlägg fö...

  Japp precis så är det! Detta är verkligen året då allt mitt kämpande i motvind äntligen ger resultat, jag vill hävda med en dåres envishet, att allt som händer har en mening. När man är mitt uppi själva händelsen så kan det vara svårt, ja rätt ut...

Känns som att denna kommande mening är en utsliten mening, men men..... Tiden rusar.....   Sist jag skrev här så var jag arbetslös och väntade på att få börja jobba på Subway, men denne chef är allt annat än seriös så det blev ingenting av det ...

Ibland susar huvudet och tankarna iväg på tok för långt och mycket, men ibland känns det också (precis som nu) jävligt skönt att få rensa ut lite i huvudet. Lite tankar på hur det såg ut när jag var liten och hur det ser ut nu. Förr i tiden åt...

Med detta inlägg så är oskulden spräckt för 2014      Det är bara att konstatera att det går jävligt långt mellan mina inlägg, men å andra sidan beror det på att jag inte känner samma behov av att få skriva av mig, jag har ett annat sätt att få r...